Som tvärtom jämt är mjuk.

Go’kväll! Karlskoga, ovanligt dragig spelning, 20 låtar – standardsetet utom att Jag mår illa var utbytt mot Ja just du ska va gla och att Ska vi gå hem till dig avslutade (vilket väl sånär är standard). Sedan efterfest som fortfarande pågår. Mer info kommer förstås senare.

Take care!

Droger utav alla slag och vad ska det bli med Vanja?

Let’s go ned på stan. Si sådär nio och en halv timme till Uggla kliver på Putte i parkens stora scen. Första gången någonsin jag ser Uggla i min hemstad*. Visst, han var här 2002 också. Men då var jag i Italien. Och -89, i Nobelhallen, var jag kanske lite väl ung. Vi ses på stan!

*Det där kändes fel att skriva. My hometown är Degerfors och inget annat. Men där kommer Uggla förstås aldrig att spela.

Lille Agassi var som min bror.

Sex dagars tämligen intensivt arbete (Pär Ericsson-affären, någon?), och en del privata havanden och göranden har gjort blogguppdateringen lidande. Menvafan. Det är ju jag som bestämmer – det är ju mn blogg (mua’haha!), så här blir det inga ursäkter. Istället en förhoppningsvis tämligen fyllig uppdateringen av hur landet ligger, och framförallt en jävla massa klipp från det avlånga landets aviser.

Senaste veckan har innehållit Mariehamn (tisdag), Stockholm (torsdag), Borlänge (fredag; högst märkligt gig på travbana, återkommer om detta) samt Piteå (lördag). Inga närmare rapporter har inkommit från något, vilket förklaras av vän- och fankretsens bristande utbredning norr om dalälven och väster om Riddarfjärden samt en märklig frånvaro av 08:or i undertecknads umgänge.

Nåväl. Låt oss se vad varför de fällt träd de senaste veckorna.

Jo, vi börjar med Norrköpings Tidningar som ger en fyra i betyg (åt helheten i Linköping), snuddar vid något viktigt (”[...] är det förmätet att tro att hans (Ugglas, min anmärkning) träffsäkra ironi inte är fullt så gränsöverskridande”) men nämner alltsammans bara i ett stycke och brer sedan på om toaletterna istället. Exakt samma text finns för övrigt med annan rubrik här.

Motala Tidning är inte fullt lika övertygade men ger ändå en trea till ”partymaskinen” Uggla. Dock med förbehållen att det är publiken som lyfter showen och att Håkan var betydligt bättre.

Sydsvenskan, som var lovande inför, nämner bara Ugglas namn i förbigående i en text som framförallt handlar om Håkan Hellströms yngra anhängare. Trodde jag. Men tji fick högst densamme när jag precis hittade en recension (och inte bara ovan nämnda hängtext). Den ligger här, men handlar förvisso även den mest om annat än den krullhårige mannen. Tror också att journalisten ifråga missat ‘Visa’.

När vi kommer in på veckans fyra konserter så börjar vi utrikes, med Nya Åland som har en kortis, som knappast tillför något, inför Rockoffgiget. Ålandstidningen följer upp med en rätt slätstruken publiktext.

Dagens Nyhter går på Skansen och reflekterar lite småtrevligt. Berättar dessutom att ‘Du och jag mot hela världen’ spelades igen, och det är allt som behövs för att jag ska sitta med ett brett leende och se fram emot torsdagen.

Så är vi tillbaka på den där märkliga travbanespelningen. På travnets hemsida berättar Rommes högsta höns om bakgrunden till midnattstravet och tanken med att låta Uggla spela på travbanan. En insändaren på hemsidan beklagar sig också över det höga priset för att se på trav! Om någon nu händelsvis undrar så tror jag att det var en si sådär närmare 20 travlopp som avgjordes under en låååååång kväll på Romme, och när siste kusen lunkat i mål kutade Uggla upp på sin scen och drog igång, strax före midnatt. Frågan är hur trevligt det kan ha blivit bland tankade speloholics (heter det ju inte, nej) och trötta travtränare. Nåväl, ganska trevligt, om man får tro Dalarnas tidning. Klart roligaste inför den här spelningen är i varje fall att Dalademorkaten bemödat sig om att prata med hemmasonen. Klart läsvärt!

Från Piteå har det ännu inte hunnit dyka upp några artiklar, så istället får vi hålla till godo med veckans krönika från torsdagens Expressen. Den femte i ordningen.

Sådär då. Har vi dammat av lite artiklar. Ska bli lite mer bloggande i veckan, är tanken i varje fall. Det fanns länge en tanke på Halmstad på onsdag, men det verkade praktiskt ogörbart och nu är den dessutom slutsåld, så då behöver jag inte ha några griller i huvudet längre. Karlskoga torsdag, förstås, och sedan dessvärre inte Mariestad fredag eftersom prio ligger på Putte i parken den här helgen.

Spännande att följa denna vecka är också hur det ska gå för Fröken M att knäcka den omöjliga dubbeln Karlskoga-Östersund, samt när på söndag vi kommer vara i körbart skick för att ta oss nedåt Götet. Nåväl, får vi upp tältet till midnatt är det nog så gott, och på måndag börjar den årliga Ugglafesten på allvar.

Stay tuned!

Ingen chans får jag på vägen.

Ny vecka. Nya tag. Missad Ålandsspelning. Lite grämande. Missad Stockholmsspelning. Mindre grämande.

Nej, vet ni vad? Nu ska vi ta ett fräscht grepp kring det här med årets setlista. Släng ut att vill trodde oss veta (och häll ut bensin över solnedgången, som en annan stor samtidspoet skulle säga).

13 konserter är avverkade, alltså hälften. Och följande underlag har vi: Rätta och kompletta setlistor från Sundsvall (jag), Kristianstad (strixen), Lidköping (syster I), Svedala (strixen), Eskilstuna (jag), Karlshamn (strixen), Varberg (Hallands nyheter), Linköping (jag) Malmö (strixen). Dessutom vet vi (om man ska lita på bandet) att inga nya låtar, bortsett från ‘4 sekunder’ akustiskt, spelades på de tre gigen i Norge eller Finland. Höljt i dunkel är därmed bara Ljungbykonserten. Så den bortser vi från, och kör på med de tolv vi vet något om (eller i varje fall de nio vi vet allt om).

Följande låtar har spelats överallt:

Nitar & läder

IQ

Jag skiter

Nu har pappa laddat bössan

Pärlor åt svin

Fula gubbar

Jättekult

Centrumhets

Vild och skild

Värsta grymma tjejen

1:a gången

Efterfest

Hotta brudar

Dansar aldrig nykter

Varning på stan

Kung för en dag

Trubaduren

Vittring

Och låtarna som inte spelats överallt:

Var fan är mitt band (Sundsvall, Kristianstad, Lidköping). Tre av nio.

Ja just du ska va gla (Sundsvall, Kristianstad, Varberg). Tre av nio.

4 sekunder (en eller två gånger i Norge). Noll av nio. En-två av tolv.

Jag mår illa (Kristianstad, Lidköping, Svedala, Eskilstuna, Karlshamn, Linköping, Malmö). Sju av nio.

Ska vi gå hem till dig (Kristianstad, Lidköping, Karlshamn, Varberg, Linköping, Malmö). Sex av nio.

Hallå (Lidköping). En av nio.

Du och jag mot hela världen (Linköping). En av nio.

Sådär. Då var faktainhämtningen klar. Vad kommer vi fram till? Jo, ungefär följande:

Konserterna i Sverige har varit i snitt 20,3 låtar långa (två gånger 19, fyra gånger 20, en gång 21 och två gånger 22). Och av dessa har alltså 18 låtar spelats samtliga gånger, och alltså i snitt bara två extra (alltid minst en, vid två tillfällen så många som fyra). Totalt har 24 olika låtar spelats, varav två bara blivit spelade på varsin konsert. Av övriga fyra låtar var två (‘Var fan är mitt band’, ‘Ja just du ska va gla’) standard från början men försvann efter tre respektive två konserter (även om den senare dök upp på ett gästspel i förra veckan) medan en (‘Jag mår illa’) blev standard redan på andra konserten och sedan bara saknats en gång.

Den enda riktiga variationen som alltså förekommit i setlistan är att ‘Ska vi gå hem till dig’ slängts in som ett extra extranummer vid sex tillfällen. Ja, åtminstone om man ser det som jag gör det och annars får man väl skriva en sur bloggkommentar.

Så även om vi ska försöka se på det här med nyktra ögon så måste vi konstatera att det handlar om den mest cementerade setlistan Uggla använt sig av någonsin. Lite halsbrytande kanske, med tanke på att jag inte varit med riktigt så länge. Men åtminstone, med säkerhet, sedan början av 80-talet.

Och vad fan gör det att setlistan är samma kväll efter kväll, undrar vän av ordning. En normal besökare ser väl ändå inte mer än en konsert per turné, och Uggla och bandet kanske gillar de här låtarna och konserten/showen kanske blir bättre av att de gör den kväll efter kväll. Jomenvisst, så kanske det är till viss del. Och en setlista är inte allt, många artister skulle inte klara att leverera även om de fick Ugglas samlade låtskatt i födelsedagspresent, och vissa artister kan göra en heck of a show med högst begränsat material. Men vi mer inbitna Ugglakonsertbesökare har blivit vana vid förändringar, att Uggla plötsligt plockar fram något dammigt guldkorn och leverar. Och jag inbillar mig att såväl bandet som frontmannen själv blir piggare, tycker att det är roligare, att förnya sig lite från kväll till kväll. 2005 är ett utmärkt exempel på det. Minst en ny låt varje kväll, och betydligt mer svängrum i setlistan. Det kan givetvis ha berott på annat, men jag tyckte att det tillförde en hiskelig massa energi.

Visst. Uggla har aldrig, och kommer aldrig att bli, en Bruce Springsteen som på en turné avverkar 130 olika låtar. Men 30 vore kul. Eller, som 2005, runt 60. Inte 25 på 13 konserter.

För övrigt…

…är det väl dags att släntra iväg till affären och köpa Expressen snart. Fan. Jag vet inte, vissa andra är helt uppsnärjda i det blå (för att fortsätta att citera den där samtidspoeten) över de här samlingsskivorna, medan jag bara ser det som ett nödvändigt ont för att komplettera samlingen. Vad tillför de?

…är det nu alltså si sådär sex dagar kvar till min (andra) semester, tio dagar kvar till Putte i parken och 13 dagar kvar till Ugglafesten i Göteborg. Nedräkningen är igång.

…rekomenderar jag alla som inte är i Piteå på lördag att åka till Göteborg och se Thåström. Bortsett från Uggla, och i viss konkurrens med Hellström, var Peace & love-spelningen med den gamle rockräven den bästa konserten jag sett i sommar. Missa för böveln inte sista chansen att uppleva det!

…återkommer jag senare i dag eller i morgon med lite färska pressklipp.

Rockmusiken bevarar evig ungdom.

Nyss hemkommen från Linköping blir det en liten snabbis innan läggdags.

För det första. Turnépremiär för ‘Du och jag mot hela världen’. Wow! Den låten är stor, större än det mesta som Uggla producerat den här sidan ‘Välkommen till folkhemmet. Faktiskt. Balladen har så mycket känsla att man kan ta på den, och är nästan lika geniun som ‘Barn av sin stad’. Hur bra som helst. I kväll dock utan harmonium (som Martin spelade på vinterturnén) och istället med akustisk gitarr (Martin) och keyboard (Tomas). Fantastiskt vackert, även om det kanske inte funkade lika bra på en stor partypublik som på en intim klubbspelning. Men jag hoppas verkligen, verkligen att de behåller den i setet.

För det andra. Var det samma 19-låtsset som satt sig som berget på slutet. Fast med ‘Du och jag mot hela världen’ som första extranummer och ‘Ska vi gå hem till dig’ som sista, vilket gjorde totalt 21 låtar varav fyra var extranummer.

En rolig detalj var för övrigt att publiken envisades med att sjunga refrängen på ‘Pom pom’ istället för att ropa ”Uggla [klapp, klapp, klapp]” eller ”En gång till” vid andra inropet. Uggla kom ut på scenen igen och hetsade publiken att fortsätta sjunga ‘Pom pom’-refrängen, därefter blev det någon sorts fotbollsarenesång (utan text då) och till sist började Uggla sjunga något i stil med ”När vi åkte till Ibiza” (reserverar mig väldigt mycket här) innan både han och Martin brast ut i skratt och bandet drog igång ‘Ska vi gå hem till mig’.

Men hade Thomas varit med hade nog han tyckt att introduktionen av sista låten i ordinarie setet var roligast. ”Den här låten heter inte ‘Kung i baren’ som vår jävla turnéledare Mimmi envisas med att säga. Den heter ‘Kung för en dag’”.

Summa sumarum var jag ruggigt nöjd med beslutet att åka till Linköping. Tvekade in i det längsta, bestämde mig vid 12-tiden för att skita i det hela men kovände vid 14. Fick inte tag i biljetter via nätet, försäljningen var stängd, men åkte på chans och det blev ju lyckat.

Mer om konserten i morgon eller så. Nu måste jag få några timmar i bingen.

Dom tar död på romantiken.

Just det. Lovade er lite färska länkar också.

Klippen ligger huller om buller och ni får botanisera själva. Min favorit är den från Sydsvenskan.

Vi börjar med den fjärde och senaste krönikan i Expressen, som publicerades i torsdagens papperstidning.

Sydöstran hyllar Karlshamngiget ohämmat; ”Många säger säkert att Uggla är en artist på dekis, men det skiter jag i.”

Och Blekinge Läns Tidning vittnar om en ohämmat rockig spelning. Där finns också ett bildspel.

Även från Lidköping bjuds det på bilder, från Nya Lidköpings-Tidningen. Själva artikeln verkar dock ha försvunnit.

Eskilstuna-Kuriren bjuder bara på en teaser av papperstidnignsrecensionen.

Och Folket bjuder bara på en notis/bildtext.

En för omväxlings skull riktigt intressant och givande artikel i Sydsvenskan som får en att vilja veta mer.

En ljummen recension av giget i Svedala bjuder Trelleborgs Allehanda på.

Sedan förra svängen i Skåne märkte jag att jag missat att länka till Norra Skånes grej från Kristianstad.

För en knapp vecka sedan hade Expressen en chatt med Uggla. Den kan ni i efterhand läsa här.

Tack ska du ha, Per-Allan heter jag.

Gårdagskvällen i Karlshamn bjöd, enligt Strixen.nu där storskrävlaren Stoffe levererar setlista, på den cementerade och högst förväntade setlistan. Tillbaks till 20 låtar eftersom ‘Ska vi gå hem till dig’ dök upp som sistalåt igen, men i övrigt exakt identisk med Svedala och Eskilstuna.

Trist vet ni att jag tycker att det är, men så är det med den saken och trots att setlistan inte överraskar så fortsätter Uggla av allt att döma att övertyga. Den otrolige lille mannen lär ha sprudlat av energi även i Karlshamn. Och dessutom passade, mycket passande, på att göra hån av Eskilstunaspelningen och -publiken. Helt rätt.

Får se om det blir Linköping på lördag förresten. Nya komplikationer har tillstött, så nu vet’e fan vart vi landar. Bara att hålla andan och tummarna och i hatten i snålblåsten, eller så.

Öm, gosig, mjuk och nutti.

Dags att samla tankarna lite, efter att drygt en tredjedel av turnén avverkats och jag sett två gig. Två till omständigheterna totalt olika gig, ska tilläggas. Publiken, platsen, tiden; i Sundsvall tokfylla, festival, sen torsdagskväll, bråk, stök, 35 fick tas över kravallstaketet – i Eskilstuna nyktert, barnfamiljer, picknick, matiné, ingen tillstymmelse till trängsel.

Att jämför konserterna som sådana är däremot betydligt svårare. För att inte säga ogörbart – just därför att alla omständigheterna runt omkring gjorde inramningarna så totalt divergerade. Johan, vår käre flickidol tillika keybordist, tyckte att bandet blev tajtare och bättre för varje spelning. Emil, fantastiskt sympatisk och trevlig trummis, tyckte tvärtom att det gick mer och mer på rutin, att han var mest taggad just på premiären i Sundsvall och att formkurvan därefter i varje fall inte pekat uppåt.

Så vad tycker jag då? Nja, jag håller nog Sundsvall högre. Inte minst därför att Uggla hade märkbart svårt att tända till framför picknickpubliken i ”Parken Uggla”, som han döpte om zooet till.

Ska man placera in de båda konserter jag sett hittills i år bland de sammanlagt drygt 15 jag sett blir det också tämligen prekärt. De tillhör inte toppen. Det är inte lika stort som Göteborg -05 och inte lika intimt som Malmö eller Stockholm -07. Men det är betydligt bättre än Linköping -02, det mesta jag kan komma ihåg från -01, Örebro -05 och definitivt bättre än Örebro och Linköping -07. Någonstans i mitten alltså.

En ganska stor negativ överraskning har emellertid varit setlistan och variationen. Till skillnad från -05 har Uggla lekt runt med setlistan i minsta möjliga mån och det har varit väldigt mycket ”greatest hits”-baserat hittills. ‘Ja just du ska va gla’ (som plockades bort efter bara ett par konserter) och ‘Jättekult’ är enda undantagen i ett upplägg som istället satsat på säkra kort som ‘Fula gubbar’ och ‘Jag mår illa’ – låtar som de senaste åren annars fått stå tillbaka för lite roligare val som ‘Solglasögon’-covern, ‘Flens rock’, ‘Asfaltsbarn’ och ‘Stockholms heta nätter’. För att nämna ett par. Dessutom har setlistan alltså varit väldigt stel, det enda som har bytts in och ut är just ‘Ja just du ska va gla’, ‘Hallå’ och ‘Ska vi gå hem till dig’ (samt ‘4 sekunder’ om vi ska räkna den akustiska versionen från Norgespelningarna).

Vad som väger upp det hela är att Uggla verkar ha väldigt roligt på scenen, att han ger precis allting och att bandet är grymt taggat. Att leta upp okända förmågor som aldrig vågat drömma om att få stå på så stora scener har varit rena lyckkastet, om du frågar mig. Betydligt bättre än vinterns lite sömninga band och fullt i klass med Robban Ivansson och kompani.

Nu hoppas vi att Håkan Hellström sällskap kan locka Uggla att göra det oväntade i Linköping i morgon, Eskilstuna på lördag och Malmö på söndag.

För övrigt…

…hade inte jag tänkt på att den Tomas Bergquist som kör percussion, keyboard och gitarr på turnén, är högst densamme som var med i Voice Boys. Förrän nu.

…kan du prata med vem som helst i Ugglas nya band. Alla är överens om att två spelningar blir speciella i sommar. Vilka? Den på Åland och den i Göteborg. Jag missar den första. Men definitivt inte den andra. Då är det ju Ugglafest!

…ser det nu till slut ut att bli Linköping på lördag. Jag kan inte hålla mig borta. Kan bli så jävla bra med Krunegård och Håkan innan och sedan en heltaggad Magnus framåt midnatt. Mmmm!

…var setlistan för Eskilstuna som jag tidigare skrivet identisk med Svedala, som finns på strixen.nu. Först en reklamfilm för Tele2, sedan en bandad ‘Var fan är mitt band’ (”det har inte funkat något bra att köra den live”) och sedan 19 låtar live.

…ska jag försöka uppdatera med lite färska länkar till tidningsartiklar i morgon. Har varit lite snålt med det på slutet. Nu: Ett par kapitel Leif GW Persson-deckare på gång!

För allt jag vill är få va som jag är.

Tillbaka från Eskilstuna. Lite vikingaskepp, radiobilar och blåmögelost senare har man landat igen.

Det blev korta setlistan i dag också, identisk med gårdagen. 19 låtar.

Nu har det blivit ett par öl, så en längre rapport får ni i morgon eller så. Fröken M hälsar förstås.

Är det era, skriker Vera.

Intet nytt under solen i Svedala i går, rapporterar Strixenwebmastern. Tja, om man bortser från att ‘Var fan är mitt band’ inte framfördes live då, och att spelningen, på grund av tidspressen var två (tre) låtar kortare än tidigare.

Nu: Eskilstuna.