Men strunta i det, glöm bara det!

Inleder en ny serie här på bloggen. Om en låt, kallar jag den helt enkelt. En bloggpost om en specifik Ugglalåt. Belyst ur några olika vinklar. Vi får se hur det utvecklas. Vi inleder planlöst, med Lena.

Om en låt, del ett:
Låtens namn: Lena.
Album: Vittring (1978).
Singel: Nej.
Textförfattare: Magnus Uggla (möjligen också Michael Tengen).
Kompositör: Oklart. Enligt konvolutet har Uggla gjort låten tillsammans med “Tengen”. Svensk mediedatabas tolkar detta som att Uggla skrivit texten och Michael Tengen musiken. Om det är ett antagande eller om de har andra källor i ärendet är oklart. Också oklart vilken musikalisk bakgrunden Tengen har, om han rentav spelat in låten själv med annan text (kanske på engelska?) under eget namn eller med något band. Det enda vi känner till om denne Tengen (som inte finns med som varken kompositör eller textförfattare till någon annan Ugglalåt – och ingen annan musik heller enligt Svensk Mediedatabas) är att han sitter snett till vänster (ur vårt perspektiv) om Uggla i den legendariska Häftig fredag-intervjun 1977, där Uggla vid ett tillfälle refererar till honom.
Musiker: Magnus Uggla på sång, Peter Cousins på bas, Kevin Wilkinson på trummor, Kirk Thorn och Paul Griffiths (och möjligen Magnus själv) på gitarr, Jonathan Perkins på keybord. En stor brasklapp för detta dock, eftersom konvolutet enbart säger “Stadium dogs”. Men det här var den uppställningen bandet hade på sin egen LP från samma år, What’s next.
Spårnummer: Är elfte och sista låt på skivan. Spår fem på LP:ns och kassettens B-sida och spår elva på CD:n.
Versioner: Bara albumversionen. Den är identisk på båda LP-versionerna (originalet från 1978 och nypressningen från 80-talet), kassettbandet och på båda CD-versionerna (utgivna 1989 och 1997), samt på alla tre pressningarna av Collection (samtliga utgivna 1985).
På samlingsskivor: Finns med på Collection, samlingsskivan för den finska marknaden släppt 1985, som spår nummer två på D-sidan, nummer 17 totalt.
Framförd live: Oklart. Möjligen spelad på höstturnén 1978 och/eller sommarturnén 1979. Därefter troligtvis aldrig.
Längd: 4.33 är angivet på alla versioner.
Uppbyggnad: Skiljer sig markant från det vanliga mönstret vers-refräng-vers-refräng-stick-refräng. Här inleds med en vers som sedan övergår i en brygga eller möjligen en början på en refräng (Lena får jag nånsin se dig mer igen, Lena får jag nånsin se dig mer igen). Sedan följer en andra vers. Därefter den första riktiga (långa) refrängen som efter Lena får jag nånsin se dig mer igen fortsätter med Men du borde förstått… Sedan kommer en tredje vers och en avslutande (lång) refräng. Därefter följer ett längre instrumentalt stycke som bryts av innan gitarren sätter igång igen, därefter stämmer de andra instrumenten in ett efter ett innan låten relativt snabbt fejdar ut.
Rimbyggnad: Mycket sparsamt med rim överhuvudtaget, och inget givet mönster. Både i första och andra versen återkommer samma ord i slutet på versernas båda fraser; kvällen respektive saker. I den första längre refrängen (se ovan) finns det enda egentliga rimmet, kropp och upp (uttalat opp), i den andra längre refrängen saknas motsvarande. I den tredje versen finns ett möjligt rimförsök i klubben och snubbe på samma ställe.
Handling: Berättarjaget minns en kvinna, Lena, som han fått kontakt med under en utekväll. Vi satt och snacka hela kvällen. Hon antog vid kvällens slut att berättarjaget bara var ute efter sex och stack. Därefter har de inte träffats, mer än att berättarjaget sett Lena skymta förbi. Trots den korta kontakten minns han med vemod tillbaka, och undrar kanske underförstått vad som kunde ha blivit.
Personer i låten: Berättarjaget, Lena, snubben hon gift sig med. Ingen, utom möjligen berättarjaget, förekommer i någon annan låt.
Annorlunda ord: I princip inte. Möjligen snubbe (en man) och att berättar jaget sade sneda (skumma) saker.
Referenser i låten: Med tanke på Ugglas kända fäbless för David Bowie kan Du vet nog om att du är med i denna sång tolkas som en blinkning åt Bowies Don’t think you knew you were in this song (Five years, The rise and fall of Ziggy Stardust and the spiders from Mars, 1972), men omvänt, förstås.
Låten som referens: På sin blogg skrev Uggla vid något tillfälle, kan inte hitta det just nu och kan därför inte heller citera eller på något annat bra sätt återge det hela, om att han träffat/sett verklighetens Lena. Och att han därefter inte längre ångrade att det inte blev de…

Notering till mig själv: Stycken om uppbyggnad ska uppdateras med tider.