Öm, gosig, mjuk och nutti.

Dags att samla tankarna lite, efter att drygt en tredjedel av turnén avverkats och jag sett två gig. Två till omständigheterna totalt olika gig, ska tilläggas. Publiken, platsen, tiden; i Sundsvall tokfylla, festival, sen torsdagskväll, bråk, stök, 35 fick tas över kravallstaketet – i Eskilstuna nyktert, barnfamiljer, picknick, matiné, ingen tillstymmelse till trängsel.

Att jämför konserterna som sådana är däremot betydligt svårare. För att inte säga ogörbart – just därför att alla omständigheterna runt omkring gjorde inramningarna så totalt divergerade. Johan, vår käre flickidol tillika keybordist, tyckte att bandet blev tajtare och bättre för varje spelning. Emil, fantastiskt sympatisk och trevlig trummis, tyckte tvärtom att det gick mer och mer på rutin, att han var mest taggad just på premiären i Sundsvall och att formkurvan därefter i varje fall inte pekat uppåt.

Så vad tycker jag då? Nja, jag håller nog Sundsvall högre. Inte minst därför att Uggla hade märkbart svårt att tända till framför picknickpubliken i ”Parken Uggla”, som han döpte om zooet till.

Ska man placera in de båda konserter jag sett hittills i år bland de sammanlagt drygt 15 jag sett blir det också tämligen prekärt. De tillhör inte toppen. Det är inte lika stort som Göteborg -05 och inte lika intimt som Malmö eller Stockholm -07. Men det är betydligt bättre än Linköping -02, det mesta jag kan komma ihåg från -01, Örebro -05 och definitivt bättre än Örebro och Linköping -07. Någonstans i mitten alltså.

En ganska stor negativ överraskning har emellertid varit setlistan och variationen. Till skillnad från -05 har Uggla lekt runt med setlistan i minsta möjliga mån och det har varit väldigt mycket ”greatest hits”-baserat hittills. ‘Ja just du ska va gla’ (som plockades bort efter bara ett par konserter) och ‘Jättekult’ är enda undantagen i ett upplägg som istället satsat på säkra kort som ‘Fula gubbar’ och ‘Jag mår illa’ – låtar som de senaste åren annars fått stå tillbaka för lite roligare val som ‘Solglasögon’-covern, ‘Flens rock’, ‘Asfaltsbarn’ och ‘Stockholms heta nätter’. För att nämna ett par. Dessutom har setlistan alltså varit väldigt stel, det enda som har bytts in och ut är just ‘Ja just du ska va gla’, ‘Hallå’ och ‘Ska vi gå hem till dig’ (samt ‘4 sekunder’ om vi ska räkna den akustiska versionen från Norgespelningarna).

Vad som väger upp det hela är att Uggla verkar ha väldigt roligt på scenen, att han ger precis allting och att bandet är grymt taggat. Att leta upp okända förmågor som aldrig vågat drömma om att få stå på så stora scener har varit rena lyckkastet, om du frågar mig. Betydligt bättre än vinterns lite sömninga band och fullt i klass med Robban Ivansson och kompani.

Nu hoppas vi att Håkan Hellström sällskap kan locka Uggla att göra det oväntade i Linköping i morgon, Eskilstuna på lördag och Malmö på söndag.

För övrigt…

…hade inte jag tänkt på att den Tomas Bergquist som kör percussion, keyboard och gitarr på turnén, är högst densamme som var med i Voice Boys. Förrän nu.

…kan du prata med vem som helst i Ugglas nya band. Alla är överens om att två spelningar blir speciella i sommar. Vilka? Den på Åland och den i Göteborg. Jag missar den första. Men definitivt inte den andra. Då är det ju Ugglafest!

…ser det nu till slut ut att bli Linköping på lördag. Jag kan inte hålla mig borta. Kan bli så jävla bra med Krunegård och Håkan innan och sedan en heltaggad Magnus framåt midnatt. Mmmm!

…var setlistan för Eskilstuna som jag tidigare skrivet identisk med Svedala, som finns på strixen.nu. Först en reklamfilm för Tele2, sedan en bandad ‘Var fan är mitt band’ (”det har inte funkat något bra att köra den live”) och sedan 19 låtar live.

…ska jag försöka uppdatera med lite färska länkar till tidningsartiklar i morgon. Har varit lite snålt med det på slutet. Nu: Ett par kapitel Leif GW Persson-deckare på gång!