Och min kärlek till dig jag skänker.

Woj. Blev visst ingen uppdatering på torsdagskvällen. Eller någon av de närmast följande dagarna heller. Ber om ursäkt för det. Men om vi ska vara ärliga så orkade jag inte på torsdagen, och när jag på fredagsmorgonen såg att setlistan fanns med i Aftonbladet så sket jag helt enkelt i att uppdatera bloggen.

Nåväl. Nu är man tillbaka hemma igen. Och tillbaka på jobbet. Efter drygt två tämligen hektiska veckor. Peace and love (Thåström och Hellström var bäst, vilket jag kanske konstaterat tidigare), Uggla i Sundsvall och Bruce gånger två. Återstår av sommaren 2008? Tja, minst fyra Ugglagig till. Plus Marit Bergman. Och fredagen på Putte i parken ser heller inte ut att gå av för hackor.

Närmast: Eskilstuna på lördag. Med lilla söta fröken M från Paris på plats. Extremt skomt emellertid att giget börjar redan 16.00. Någon sorts matinéförställning där man inte ens behöver vanlig biljett utan bara kliva in i nöjesparken, Parken Zoo, för 150 kronor. Kan bli…ganska avslaget tror jag. Nåväl, man ska väl inte kasta yxan i sjön på förhand.

I Sundsvall var det mesta fantastiskt. Precis som under vinterturnén körde Uggla det rockiga, den här gången om möjligt ännu mer rockigare, stuket. Inte särskilt mycket mellansnack, inte så mycket extra, men ganska hårt och härligt. Det gillar vi. Kvällstidningarna tyckte att nya bandet funkade men inte tillförde något, men jag tyckte att alla tre, plus Tomas Berquist då förstås, var riktigt taggade. Och kul att Olle fick sjunga andra versen i ‘Varning på stan’.

Men jag säger bara en sak: Publiken. Det var knökfullt och aprakt och bråkigt och stökigt och fylla och svimmande småtjejer och alldeles, alldeles underbart. Precis som förr i tiden, tänkte Thomas och jag. Det enda som saknades var ett yxmord.

Längre recension följer. Nu: Biljard, faktiskt.

För övrigt…

…har Putte i parken nu fått vettet tillbaka och bytt plats på Uggla och Pugh. Numer är (den störste) rockhjälten sist i programmet på torsdagskvällen.