Och jag kan lova jag är extra large.

Peace and love är avklarat. Om si sådär 30 timmar går tåget till Sundsvall. Turnépremiär. Lukta på det ordet. Mmmmmmmm…

Bloggen har legat på is och väntat på att strixens Ugglaforum ska ta sig och att sommaren ska närma sig, att gräset ska bli grönare på andra sidan, att balkongmöblerna ska förflytta sig från vinden till balkongen och att den bärbara datorn ska bli inhandlad.

Men nu är den tillbaka. Mer taggad än någonsin. Och med ett litet, hoppfullt inlägg. Om 30 låtar som gärna hade fått spelas på torsdag. Upplagt som en liten konsert. Men alldeles för många ballader blev det. Och alldeles för soft på slutet. Men nu orkar jag inte sitta och plocka om. Så håll till godo.

Har alltså plockat ut två låtar från varje skiva. Som jag gärna skulle höra live i sommar. Här har ni dem.

Åh, vilken härlig dag. Åh, vilken härlig öppningslåt från vinterturnén.

Mitt liv? “Som det känns i dag så kommer -90 aldrig upp” är kanske en daterad textrad, men resten är universiell och otidsbunden tonårsrebelism i sin renaste form.

Stockholms heta nätter. Varning på stan igen. Och nästan lika bra. Måste fram live igen efter alldeles för få framföranden -01, -02 och -05.

Dörrslusk. Vill Thomas gärna höra. En bortglömd pärla som är en av de minst spelade från 77-plattan.

Faderskapet. Grovt underskattad och ofta förkastad till och med av fansen. Med en fantastisk “refräng” i form av ett gitarrsolo där Martin kan få briljera.

Ge, ge, ge. Visst, Hem ljuva hem är snäppet bättre, men det här är också en dragig 80-tals-uggla när den är som bäst. Party!

Passionsfrukt. Den här tycker alla, inbitna lyssnare eller fylltrattar i lustiga hattar, är väldigt kul. Och lite allsång om könssjukdomar är ju aldrig fel.

P-F. Fortsatt publikfrieri till de breda skarorna. Och ohämmad allsång som vältar även de största scenerna.

Mr Strix. Svitens största ögonblick, “skorna kan bli skitiga – usch och fy!”, och en signaturmelodi. Borde plockas fram och göras till en rocklåt i sig självt.

Testosteron. Bidrar med lite…testosteron till showen.

Riddarna av mörkret. Teatrala 70-tals-Uggla i högform. “En man med långrock kastar skälsord”, behövs det mer än så?

Mitt decennium. Älskad av många, även om jag inte tycker att det är någon av de starkare stunderna. Hög allsångspotential.

Hog farm. I Karlskoga spelar Uggla före Pugh. Ett litet härligt gästspel och en duett på den klassiker är väl aldrig fel, eller?

Påtalåten. För att vi skulle ha två låtar från denna platta också.

Vi 2. Varför inte i duett med valfri kvinnlig sångerska från förband?!

Stjärnluder. Har plockats fram vid väl valda tillfällen. Dags i sommar igen. Grymt dragig Stones-cover som faktiskt överglänser såväl IQ som Centrumhets som bästa översättning.

Flens rock. Okej, vi fick den varje gång -05. So what? Det här svänger mer än mest. Rockabillyuggla blev aldrig vassare än just i den här vackra stunden.

Det är tanken som räknas. En kul krogshowslåt som faktiskt håller fullt ut på platta. Antagligen också på stor scen.

Och så tar vi oss en liten kaka till. Avskalat kuplettnummer med trummor, akustisk gitarr och piano.

Vinkännaren. Och så lite av Ugglas egen kuplettkonst. Magnifikt nummer!

Kompositören. Liksom den här.

Jazzgossen. I KG-version som övergår i rockversion när konserten kickar igång tempot igen.

Hem ljuva hem. En riktig favorit med ett av världshistoriens bästa stick. En självklar favorit som bara inte får ha gått i ide för gott.

Barn av sin stad. Den vackraste svenska balladen som skrivits. En jävla skam att den aldrig plockas fram live.

Panik. Har väl knappt luftats alls sen -80/81. Varför? Mer aktuell än någonsin i den globala uppvärmningens tidevarv.

Balladen om 70-talets största rockband. Störst gåshud någonsin i Göteborg -05. En pärla som förtjänar en fast plats i årets set.

Minnena av dig. Sentimentalism när den är som vackrast.

Moder Svea. Ständigt aktuell och ständigt lika vacker ballad.

Du och jag mot hela världen. Fjärde raka balladen avslutar showen. Mäktig med Martin på harmonium och en rörd Uggla som tar i så det verkligen hörs att det är allvar – en modern Barn av sin stad.

Den döende dandyn. Som bandad avslutning på showen. Eller bara för att jag inte ville välja med någon annan låt från 86-plattan.

För övrigt…

…kommer jag givetvis att köpa Expressens samlingsplattor. Men mest bara för att samlingen måste hållas komplett. Vad de tillför mig vet jag inte. Vad de tillför Uggla vet jag. Caaaaaash. Så det blir mera pengar ifrån STIM, hem till popens Joakim.

…är det emellertid roligt att Uggla blivit sommarkrönikör. En sorts blogg i veckodos. Abstinensen lindras för en stund.

…lutar det åt att det blir sex, sju konserter i sommar för min del. Lite lite, men man måste dessvärre jobba också.

…var det bästa på Peace and love Thåström. Och Hellström. Missa inte dem i sommar. För allt i världen!

…blir det Bruce på fredag och lördag. Och därför jävligt stressigt söderut från Sundsvall.

…får ni givetvis setlistan här snabbt som satan efter konserten på torsdag. Det är i varje fall målsättningen jag jobbar utifrån. Hur det ska gå till? Det vete fan. Men håll utkik!